torsdag 3 januari 2013

Cyklonkaos!


Jag står dyngsur och fyller på bensin på en bensinmack i Reefton. Det droppar från munkjackan och plaskar om Conversen. Det är tur att det är tak på macken, för utanför så vräker regnet ner. Det fullkomligt VRÄKER ner.
Men dagen börjar med solkräm och utcheck från ett flummigt backpackershak i Nelson på sydön. I stan var det jazzfestival så i varje gathörn stod det någon och spelade, i parkerna var det scener, alla är på bra humör och det är mycket folk i stan.

Vi bestämmer oss att åka västerut mot kusten. Vi har kanske kört 20 mil när det börjar bli dags att tanka, lampan varnar. Efter 5 mil har vi fortfarande inte passerat en stad stor nog att rymma en mack. De vi kört igenom har varit ett hus, sen är stan slut. Det börjar regna. Det börjar regna ännu mer. Till slut ser vi inte mer än 10 meter framför oss.

Vi kryper fram, de mörka molnen skymmer allt solljus. Lampan blinkar och bilen slutar räkna ut hur långt vi har kvar till tom tank. Allt vi ser är skog, bergväggar klädda med skog och regnet som bildar små vattenfall och sjöar överallt. Vinden virvlar runt allting och sliter i bilen. Blixten slår ner konstant nånstans ute i bergen och det mullrar i bakgrunden, men det är svårt att höra för regnet smattrar så högt mot taket och vindrutan på bilen. Vi passerar dalar och floder och kör ibland under berg som hänger ut över oss. jag kan inte få fram någon mer information i bilen mer än att vi behöver tanka NU. Cirka en mil kvar, då stannar alla framför oss. vägen finns inte längre, berget ovanför har gett vika för vattenmassorna, en lerflod väller ner där vägen borde vara, vi ser bilar på andra sidan som stannat. Paniken är fullständig då vi inser att vi måste VÄNDA TILLBAKA och åka någon annanstans, eftersom detta är enda vägen till västkusten.

Jag kliver ut ur bilen och hukar mig för regnet som nu är så våldsamt att jag knappt kan göra mig hörd när jag pratar med de andra trafikanterna. Jag frågar om någon har bensin men ingen har det, fler har tomt i tanken. Jag frågar om det är säkert att stå kvar där vi är eftersom jordskredet bara är cirka 50 meter bort. Vi vänder alla bilar.

En Kiwi lovar att följa efter oss så länge vi har bensin kvar, sen ska han hjälpa oss till närmsta mack. 
Vi klarar oss faktiskt i några mil trots att bilen är arg och blinkar hela tiden. Men till slut stannar vi. Han hjälper oss till en farmare i närheten som har några liter över. När vi fyller på bensinen utanför bilen så regnar det så mycket att vi knappt kan stå upprätta, det är helt vansinnigt, Vi skrattar lite och han säger "all right mate, that´ll get you there!" sen hoppar han in i sin bil där Hannah och Joline sitter. 
När jag sätter mig i vår bil, ensam och fullständigt genomblöt så skakar jag okontrollerat i en minut av kylan och rädslan för vad som kunde ha hänt och för att vi bara måste ta oss till en mack och sen ett varmt motellrum.

Vi vet knappt var Reefton ligger men vi tar in på ett motell och drar igång elementet på full fräs. Jag ålar mig ur kläderna och sätter mig framför elementet medan vi värmer vatten till kaffe och snabbnudlar. Elementet får gå hela natten. Det konstiga är att under allt detta så är Joline på sitt bästa humör, flirtar med de som hjälpte oss och tappar aldrig humöret.

Eftersom den enda vägen söder och norrut på västkusten är totalt avstängd då en bro rasat lite längre söderut (!) är vi nu i Christchurch istället som ligger österut. Vi har fått reda på att det sitter fast folk på hela västkusten från där vi var ungefär och 20 mil söderut. Ingen mobiltelefon, inget internet, ingen tv, ingen transport. Det kanske var tur att vi var tvungna att vända.

Vi mår bra iallafall och idag har solen skinit på oss hela dagen och vi har fått uppleva en fantastisk vägsträcka genom bergen på väg mot Christchurch.

Kram från oss

Ps. Om du klickar på bilderna blir de större 


3 kommentarer:

  1. Ojoj Leanders på äventyr.... Puss! /S

    SvaraRadera
  2. Jösses! Men hörrni, skönt att ni mår bra!
    Puss på er! Saknar er

    SvaraRadera
  3. OJ!!!! Håll i hatten... bokstavligen!!! Snacka om äventyr!!! Vad skönt att allt löste sej!! Kan man gissa att det finns en fylld bensindunk i bakluckan nu? Eller typ 10?? ;) Stor kram till er! Puss E & W

    SvaraRadera