Skakigt

Så var vi här i Christchurch. Fina minnen från staden finns då jag var här för fem år sedan med Lisa. Vi tog en kaffe i citykärnan, satt på en gräsplätt och insöp det vackra.
Jag ville visa Thomas den staden, ville att han skulle få se den mäktiga katedralen som också är Christchurchs stolthet.
Den är borta nu. Allt är liksom borta.
Visst hade vi läst om jordbävningen som inträffade för nästan två år sedan. Men vi hade inte fattat.

Vårt motell låg en bit från city så vi tog en promenad dit för att ta en kaffe i parken.
Det gick inte. Hela Christchurch är avspärrat och det vi ser är bråte, krossade fönster och söderslitna hus.
Det enda i färg är blommor i bildäck som satts ut för att ge lite skönhet till allt det mörka.
Jag säger att vi kan ju ändå gå till katedralen, den är säkert fixad eftersom det är stadens stolthet.
När vi kommer fram inser jag att även den är i ruiner. 

Tårarna kommer för vi inser hur startk naturens krafter kan vara

och hur hemskt det måste vara för invånarna här vars stolthet är borta.  Efter cyklonkaos och nu denna kalldusch inser vi ännu mer hur skört livet är.
Lite här och var finns skyltar om hur staden ska återbyggas, så hoppet lever vilket känns fint och bra. 

Dagen efter tar vi en morgonpromenad runt den vackra botaniska trädgården som dock finns kvar, passar på att träna lite i utegymmet och går sedan hem och lagar klassisk svennefrulle med havregrynsgröt och mjölk. (Ja, vi fick en även på det här motellet i samband med incheck.)

Ta hand om varandra och njut av dagen.Tjocka pussar!

Joline hittade två tjocka katter och en smal kines som hon älskade

Sjukt trevligt på morgonen efter

Här tar man i